Tidigare:

"Jävlar! Jag skulle vara hemma senast tre!" sa jag och gick mot hallen. "Niall, jag tror att flyget går vi tio ungefär, så vi hämtar dig vid åtta"

"Visst. Hejdå!" sa Niall och pussade mig på munnen.

"Hejdå!" sa jag och gick ut genom ytterdörren.

Ute var det fullt av liv på gatorna. Folk som gick i snigelfart, joggade och sprang. Själv gick jag i rätt rask takt och höll på med mobilen samtidigt. Det vart inte så lyckat, för jag gick rätt in i någon.

"Gud, förlåt!" sa jag och plockade upp mobilen som jag tappat på marken.

Den hade en VÄLDIGT stor spricka. Mamma kommer mörda mig.

"Hur gick det med mobilen?" sa Killen som jag gått in i.

"Jag vet inte, men det fixar mamma" sa jag.

Jag ljög ju, men jag ville inte vara till besvär. Det var ju ändå jag som gick in i honom, inte tvärt om.

"Bra, jag heter Justin föresten" sa Killen som tydligen hette Justin och log.

"Öhh, jag heter Alice" sa jag. "Men jag måste gå nu!"

Sen skynda jag därifrån. Varför sa han vad han hette? Och varför sa jag vad jag hette?

Jag öppnade ytterdörren och drog av mig skorna.

"MAMMA, JAG ÄR HEMMA!" ropade jag.

"Du skulle vara hemma vid tre, sa vi!" sa Mamma surt.

Min mamma är VÄLDIGT noga med tider och läxor och sånt där. Och ibland var det faktiskt riktigt störande.

"Jag vet, men vi träffade några kompisar från Sverige och vi missade tiden lite" sa jag irriterat.

"Missade tiden? Alice, Du missade tiden med en timme!" sa mamma argt.

"MEN förlåt då!" fräste jag och klampade upp för trappan.

Sen smällde jag igen dörren till mitt rum. Varför ska mamma alltid vara så... Mammig? Kan hon inte vara lite kul och fatta att man ska njuta av livet och inte hålla på med en massa tider och sånt? Dessutom är det ju dötråkigt!

Jag rotade lite i min väska och hittade min mobil med den STORA sprickan. Mamma kommer absolut inte gilla det, och i värsta fall, får jag inte en ny mobil. För denna sprickan var så stor att jag nästan var säker på att det inte gick och laga.

"Alice, du är 17 år. Du måste kunna passa tider" sa mamma som kom in på mitt rum utan att knacka först, som hon brukade göra.

"Men kan du sticka. Eller åtminstånde knacka innan du kommer in?" sa jag surt.

"Alice, vad har du gjort med din mobil!" sa mamma förskräckt när hon såg den där den låg i min hand.

"Inget särskilt! Kan du gå nu?" sa jag.

"Men hur gör du? Den där mobilen kostade typ 7000!" sa mamma.

"Men jag kan köpa en ny själv om du så gärna vill det!" fräste jag.

Orkar inte mer nu... Och jag vet att det blev SUUUUUUUUUUUPER kort.... MEN Orkar verkligen inte skriva mera nu.... Därför gör jag inte det... Ha det gött!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Ehh, ja, jag satt och rotade igenom en låda på mitt rum när jag hittade en lapp med användarnamn och lösenord på.... Och plötsligt kom jag ihåg den här bloggen.Alltså, gud, jag bara slutade.. Ni få människor som läste den måste ju ha hatat...

Vi gick vidare längs med gatan. Tillslut stannade killarna vid en svart Limousine och öppnade dörren. "Ska vi åka i den här saken?" frågade Sofie och stirrade på bilen. "Öhh, ja?" sa Louis och tittade lite konstigt på henne. Sofie hade alltid h...

Vi gick tillbaka till dom andra. Harry hade blivit glad igen och sken som en sol. "Alltså Hannah, Du måste lära mig hur du gör!" sa Louis och stirrade på Harry. "Det är en hemlighet" sa jag och flinade. "Ska vi dra nu eller?" frågade Liam. "Vi ...

Efter att ha pratat med Harry gick jag och duschade och sen kröp jag ner under det varma täcket och somnade. Klockan ringde. "Fuck You!!!!" skrek jag åt den innan jag stängde av den. Jag var ju inte direkt världens morgon människa. Jag hade hel...

Detta fick absolut inte hända! Jag sprang ner efter Marie. Tyvärr hade hon redan hunnit berätta för typ alla. "Marie! Det är ju för fan inte min pojkvän!" skrek jag. "Men snart!" skrek Marie helt hysteriskt. "Nej! Han är bara någon idiot som ja...